Om att Våga

Vad handlar det egentligen om? Att våga? För mig är det ett begrepp som alltid varit självklart. Det jag inte testat, prövar jag och allt går. Har jag aldrig gjort det så klarar jag det säkert, à la Pippi osv. Busenkelt. Inga problem. Jag fixar.

Men jag inser att det inte är samma sak för alla andra och jag inser också att det är just därför som jag är här på jorden; för att hjälpa andra att våga.


Om man tittar i SAOB så går att läsa under ordets etymologi; våga = utsätta (ngt) för risk. fara, äventyra; sätta (ngt) på spel; ofta med inbegrepp av mod l. dristighet; särsk. i förb. med dels äga, dels vinna; förr äv. närmande sig l. övergående i bet.: försöka l. pröva. men det står även med avs. på liv; vital kroppsdel; särsk. i sådana uttr. som våga halsen. sin hals våga nacken på l. för ngt våga sitt liv på (förr äv. med) ngn, sätta sitt liv på spel l. offra sitt liv (för ngn l. ngt)


Strax efter midsommar för 6 år sen så träffade jag Honom. Han med stort H som fick mig att lämna Stockholm och bli sambo för första gången i mitt liv.

Tillsammans fick jag pröva på en dröm: att åka hoj! Första sommaren körde vi mycket som innebar många härliga sommarkvällar! Året efter bytte vi hoj och på jungfruturen tillsammans på midsommaraftons morgon på väg till en skärgårdsfärja, var vi med om en riktigt läskig krock.

Att sitta bakpå som spätta var i den här situationen kusligt för jag såg vad som höll på att hända innan det skedde, då jag satt några decimeter bakom. En XC90 svängde plötsligt in framför oss och det fanns ingen chans att bromsa. Anders var precis på väg att köra om bilen som stod till höger i vägkanten, när bilen sakta men säkert började svänga vänster rakt ut i körbanan. Jag hann se det, men inte Anders. ”Det går inte” minns jag att jag tänkte. ”Vi kommer krocka”. Anders började svänga men han hade ingen chans. Han hann bara svänga tillräckligt för att missa föraren och vi slog rakt in i bilen ovanför vänster hjulhus.


Slappna av, landa mjukt

Jag flög över bilen som en vante och allt jag tänkte i luften var det som Anders tidigare hade sagt åt mig att tänka på; ”Om du ramlar; slappna av så du landar mjukt. Spänner du dig så är det då du skadar dig.” Så det gick i mitt huvud som ett mantra ”Slappna av, landa mjukt, slappna av landa mjukt” och jag slår i marken och tumlar runt som jag föreställer mig att en grävling tumlar runt. Några varv på backen. Mörbultad och blåslagen, men egentligen utan en skråma. Inte ens en nagel bröt jag.


Anders satt tyvärr fast på hojen och släpades många meter med den tills den stannade vid trottoaren. När jag hade lyckats ställa mig upp och gå bort till trottoarkanten så kom folk springande. En bensinmack låg mitt emot och alla hade sett vad som måste sett oerhört skräckinjagande ut; en MC som krockar med en bil. De satte sig vid min sida och stod runt omkring oss men jag insåg då att Anders låg orörlig på marken. Jag skrek åt dem att lyfta hojen från honom och det visade sig att han var ok.


Änglavakt

Höga på adrenalin så tänkte vi fortsätta mot färjelägret för att hinna med färjan. Men kloka människor runt omkring oss hade ringt polisen och vi fick snällt vänta och ställa in midsommarlunchen. Poliserna erbjöd oss skjuts till sjukhuset men vi tänkte att det fixar vi. Och jag var fast beslutsam om att snabbt komma upp på hästen igen. Så vi körde 45 min till Huddinge Sjukhus, vilket var det enda i Stockholm som hade öppet på midsommarafton. Där visade det sig att Anders hade brutna revben och punkterad lunga. Och han hade kört hela vägen. Vilken hjälte.


Vi hade änglavakt. Bokstavligen tror jag då jag i flygsekvensen i luften kände min fars närvaro, men oavsett så var det ett mirakel. Tänk hur illa det hade kunnat gå.

Men jag tror just det är det där som är att våga. Man tänker inte på det värsta som kan hända, man tänker på det bästa. För vad hade hänt om jag inte vågat träffa Anders via nätet, om jag inte flyttat till Lindesberg, om jag inte satsat allt jag hade och startat Living Stories? Om jag inte fick ägna mitt liv och mitt engagemang på att hjälpa dig att våga?


Våga, utifrån den du är

Det där med att våga sitt liv och vital kroppsdel, ja det kanske man inte behöver ägna varje dag åt. Faktum är att vi bara har åkt en gång tillsammans efter olyckan. Jag tror inte den där teorin om att slänga sig upp på hästen på en gång handlar om att göra det när man fortfarande är hög på adrenalin. Någon dag senare hade nog varit bra, men försäkringsbolaget dömde ut hojen och vi fick ta hyrbil från sjukhuset den där midsommaraftonen.


Men jag har en önskan till dig inför sommaren som kommer, när du nu lägger dina planer; Utmana dig själv lite - våga något som du inte gjort förut. Gå utanför din bekvämlighetszon lite. Behöver inte vara mycket. Men våga, pröva. Vill du dela med dig av det sen blir jag jätteglad om du skickar mig ett meddelande och berättar. För det är min drivkraft. Att hjälpa dig våga. Var dock rädd om alla kroppsdelar i dina äventyr, särskilt de vitala. Själv ska jag ta mig upp bakpå som spätta igen. För att köra själv är inte läskigt, men att lita på någon annan i just den här situationen, det blir min utmaning.


Med tillönskan om en härlig helg i värmeböljan!

Kärlek,


64 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla